Maria & Björn

I helgen var Rasmus på det första bröllopet i hans (snart) halvårslånga liv. Han tyckte att det var så spännande att han bestämde sig för att han inte skulle sova en blund på hela dagen och kvällen. Pappan hans gick av och ann på grusvägen, men inte en chans. Det tog ett par skumpiga varv runt partytältet som stod uppställt på en åker innan han till slut gav med sig. Och sov säkert 10 minuter...

Det var min fina vän Maria som skulle gifta sig med sin älskade Björn. De höll hus vid brudgummens mammas hus långt ute på landet utanför Nykil, utanför Linköping. Tidigt på lördagsmorgonen gav vi oss iväg med en fullastad bil och körde norrut. De två pojkarna Bergsten sov som vanligt i baksätet, men den här gången hade jag fått sällskap av Maddes sambo Johan i framsätet, så jag hade ändå nån att prata med. :)

Scandic hotell i Linköping tog emot oss och den lokala grillen fixade lite lunch. Sen var det bara att svira om till festkläder, packa skötväskan med all tänkbar proviant och nödutrustning och hoppa in i bilen igen för avfärd mot bröllopet. Nykil bjöd på strålande sol, högsommarvärme och perfekt mingelväder.

Sen kom de då, det vackra brudparet! Det är så underbart att se folk som gifter sig. Glädje och kärlek bara lyser om dem och varje gång tänker man - detta måste ändå vara det vackraste brudpar jag sett!

Det var en kort, men mycket vacker vigsel. När brud och brudgum sen äntligen fick kyssas var det dock den längsta nu-har-vi-gift-oss-kyssen ever! Följt av jubel, såklart! Wohoo! Nu är de verkligen man och hustru! <3

Mingel och bubbel i solen, fotografering av brudparet och nytt försök att få Rasmus att sova. Det misslyckades såklart, det var ju nu festen började! Inte kan man sova då! Det blev dock lite prat med en av de andra småbarnsmammorna som var där. Det är väl med bebisar som med hundar, man har alltid något att prata om. Hur gammal är hen? Vad heter hen? Sover hen på nätterna? Det var ganska många människor modell mindre på festen, en liten plutt som var yngre än Rasmus, lilla Leon som också var uppklädd i skjorta och fluga dagen till ära. Så var det lilla Karma, som var några månader äldre än Rasmus och redan är berest och har eget pass. Rasmus var lite blyg för henne, stora tjejen, men med Leon gick det lite bättre. Fast bäst var ändå att sitta hos tant Lisa!

Alla gäster skulle posera med den snygga moppen och Madde, Lisa och jag hade lyckan att få posera tillsammans med bruden själv! Fyra snygga tjejer på en moped, kan det bli bättre! Skulle väl vara om vi lyckades få in några halvspagat samtidigt i så fall...

Precis när det började bli dags att dra sig ner mot det stora tältet för middag så började de mörka molnen hopa sig och dra allt närmre. Det var inte utan att jag fick en midsommar-flashback när jag sa "Det är nog bäst vi går in nu innan det börjar re.." och himlen fullkomligt öppnade sig! Alla rusade in i tältet och kände sig trygga. Tills det började forsa in vatten mitt i tältet och rakt ner i kopplingsdosorna som försörjde hela festen med el, Det blev snabba ryck och många heroiska insatser! Hinkar ställdes för att samla upp vatten, men de fylldes snabbare än vi hann tömma dem. Rep och silvertejp virades på alla möjliga ställen, tostmastern och en av gästerna som råkade vara slöjdlärare drog fram en bräda och en såg (varför det nu finns i ett partytält för en bröllopsfest??) och fixade till slut läckan på värst McGyver-vis. Då hade vi även dragit isär borden och totalt sabbat all den vackra dekoration som bruden ägnat dagen före bröllopet åt... Puh! Nu kunde vi andas ut! Och då slutade det såklart regna.

Ösregn över åkrarna och teambuilding i tältet

Då kunde ju middagen äntligen börja! Rasmus var överlycklig över att vi fått plats precis bredvid toastmastrarna. De var ju så spännande! Man kanske skulle ta och bjuda hem män i hatt som kan underhålla honom när han är allt för omöjlig.

Och så fanns det både popcornmaskin och slushmaskin på festen! Det är ju det ultimata partytricket! Kändes som att vara på tivoli. :)

Men jag vet inte om Rasmus kommer bli bjuden på fler fester... Hur mycket jag än försökte förklara för honom att väluppfostrade små pojkar inte river sönder saker när man är bortbjuden, så var det roligaste, näst efter toastmastrarna, att riva sönder duken. Och hålet blev större och större och större... Förlåt, Maria!

Men även för en liten illbatting till marodör tar festen slut. Eftersom han vägrade sova så gav vi till slut upp. Jag fick iallafall, tillsammans med Madde, fixat klart och dekorerat alla 120 cup cakes och hann dricka lite kaffe och äta en cup cake innan fick fick bege oss tillbaka till hotellt. Två trötta föräldrar, en trött bebis, för liten säng och massor av nya ljud och lukter gjorde att det tog sin lilla stund innan Rasmus somnade, men sen sov han iallafall som en stock hela natten. Värre var det med mig som av nån anledning (kanske att jag hade typ 30 cm att sova på...) vaknade kl.05 och inte kunde somna om.

Det var ju inte bara hans första bröllop utan och första natt på hotell. Och första natt på hotell som föräldrar för oss. Hotellnätter som tidgare mest innebar stora fluffiga kuddar, mjuka sängar och härliga hotellfrukostar innefattar alltså numera även hinderbana på rummet för att få plats med vagn, babyskydd och tusen saker, ännu mera hinderbana i korridorerna för att ta sig förbi städvagnar, diskning av nappflaskor i badrummet, ingenstans att ta vägen när barnet äntligen nästan somnat och man måste vara knäpptyst för att inte väcka honom... Men mysigt var det ändå och vi hoppas på att det bli många resor tillsammans med vår lilla skruttunge!

Improviserad diskho

Så nu ska jag avsluta detta superlånga blogginlägget med ett stort tack till Maria och Björn! Ni hade ett underbart bröllop, men jag hoppas att ingen av er kommer att uppleva ett till!