Det bästa rådet jag fick innan Rasmus föddes var från en okänd kvinna på tåget från Örebro. Hon såg att jag var gravid och började prata med mig. Hon sa att hon kunde förstå att jag var trött på alla goda råd alla skulle dela med sig av i tid och otid bara för att man väntade barn. Men hon ville ge mig ett ändå.
Hon sa att man ska alltid tänka på att det går över. När barnet bara skriker, man har inte sovit på flera dygn och allt är skit. Det går över.
Men även när allt är fint, barnet är lugnt och harmoniskt, nätterna är avkopplande och man har världens gosigaste unge. Njut och uppskatta nuet. Det går över.
Och nog har vi fått vår beskärda del av skrik och elände. Då var det en tröst att tänka att oavsett hur jobbigt det var så skulle det inte vara för evigt. Och nu, de senaste veckorna, har vi haft det så lugnt och skönt. Knappt något skrik, enkla nattningar (där det mest effektiva sättet att få honom att somna är att lägga sig och gosa och snusa i hans nacke - det kan jag stå ut med!), 8-9 timmars sömn i sträck, glad, charmig och supergosig liten kille. Jag njuter varje minut och är så tacksam så länge det varar, för jag är mycket väl medveten. Det går över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar