Det är konstigt hur mycket känslor som är förknippade med julen. Och hur man inte inser hur mycket något betyder för en förrens det går förlorat.
Jag var egentligen redan inställd på att det skulle bli såhär. Insåg att det inte var en bra idé att köra Stockholm-Malmö-Floda-Örebro-Stockholm när alla medier varnar för snökaos och trafikkaos och allt annat kaos man kan föreställa sig.
Jag inser att inget julfirande i världen är värt risken att något skulle hända mina kära ute på vägarna. Ändå kan jag inte hjälpa att tårarna kom när jag fick beskedet att mina föräldrar och farmor inte kan ta sig hit till jul. De var tvugna att bestämma sig nu för att ha en rimlig chans att iallafall få upp farmor till Stockholm så att hon slipper sitta helt ensam hela julen. Jag har ju make och svärföräldrar här, men vad hjälper det när man varit inställd på första julen i huset tillsammans allihop.
Vi sitter här med 6 kg skinka, två stora paket lutfisk och tusen pepparkakor. Och på Värmdo sitter föräldrarna med sill och klenetter till hela grannskapet.
Det kommer att bli en ensam jul. Men efter att pratat med pappa en lång stund, gråtit lite till och blivit tröstad, så ska jag försöka ta mig samman. Det kommer att bli en fin, vit jul. Jag har nära och kära som bryr sig otroligt mycket om mig, och jag om dem. Och förhoppningsvis kommer jag iallafall få träffa alla på Annandagen. Och nån gång kommer det väl ändå bli vår.
 |
| En jul för länge, länge sen... |
Söta lilla du. Tänk då på oss som bara har oss själv att fira med eftersom Flisans lilla rygg är för klen för att åka längre än 30min i bil. Det blir en ensam jul för oss också, men men vit jul och tillsammans med de som betyder allra allra mest. Och som du skrev, det hade ju kunnat vara värre.:) Kramar
SvaraRaderaJo, vi får tänka på varandra och hoppas att vi ses på annandagen iallafall. Jag har bokat tåg upp till Örebro nu så jag ska vara där vid ett-tiden. Stor kram till dig med! <3
SvaraRadera