Ekorrar och kramar

När vi bodde i lägenheten i stan längtade jag ibland så mycket efter ett hus, en trädgård och något som man verkligen kunde kalla "hemma", att jag höll på att gå sönder. Nu har vi ett hus. Vi har renoverat och fixat och fått det precis (iallafall nästan...) som vi vill ha det. Vi har på något konstigt vis hittat hem i Floda.

Men ibland tar ångesten ändå över och jag vill inget hellre än att flytta tillbaka till lägeheten och slippa bry mig. Slippa få ont i magen av ord som sättningar, fukt eller takras. Slippa ha sönder ryggen av all snöskottning. Slippa få ännu mer ont i magen när man följer räntehöjningarna eller elpriserna. Kunna ringa efter en fastighetsskötare, som iofs är grinig, men iallafall fixar den läckande kranen eller den trasiga spisen. 

Då är det tur att man kan titta ut genom fönstret och se fågelbordet, där två små ekorrar mumsar solrosfrön och busar med varandra. Att man kan stå, omfamnad av sin underbara make och dämpa ångesten, fylla hjärtat med lycka och tänka att vi har det nog ganska bra, trots allt.

Ekorrarna på besök på Hästhagsvägen 7