Alla barn är olika. Det vet vi ju alla och jag har hört och sagt det så många gånger under graviditeten och kottens första veckor, att jag tappat räkningen. Men jag trodde nog ändå inte att det skulle vara så svårt att påverka det lilla barnet. Trodde att om man vande barnet vid mycket folk och rörelse, vid att äta och somna var som helst och bara "hänga med", så funkade det.
Men vår lilla kotte är inget lätt barn. Han är otroligt social och medveten. Och otroligt intensiv. Finns det något att titta på så tittar han. Är det folk runt omkring trivs han och vill vara med, han skrattar och flirtar med folk (men numera helst från mammas famn...). Och skriker han så skriker han så väggarna skallrar och tårarna sprutar. Är man bara två månader så orkar man inte vara med och få en massa intryck en hel dag och bara sova små kvartar i taget. Han behöver sin låååånga 3-5 timmars sovplass mitt på dagen för att orka med, men om man är iväg någonstans så finns det ju inte en chans att han ska kunna sova så länge.
Oftast går det hur bra som helst när man är iväg eller när någon är på besök. Han håller ihop fast han egentligen inte orkar. Går man en runda kan han somna och sova kanske en timme. De flesta han träffar brukar tycka att han är så lugn och glad.
Men i nio fall av tio slutar det med en helvetisk kväll där både han och jag stupar i säng innan klockan åtta. Ja, för när det blir så så funkar inte ens pappan. Bara amning eller mammas lugna (???) andetag mot pannan kan eventuellt få honom att slappna av och somna.
Men samtidigt, om man inte utsätter honom för detta så kommer han ju aldrig vänja sig. Då kommer vi bli så isolerade och fast i rutiner att vi tappar bort oss själva. Och det vill vi ju verkligen inte! Barn som från början är lätta att ta med överallt kommer ju få följa med mer, vänja sig mer och så kommer det bli ännu bättre. Hur gör man med en sån liten besvärlig unge som vår? Hur får man honom att må bra?
Koppla av gumman. Det låter helt normalt, han är bara två månader!
SvaraRaderaHur vet du att andra barn "är lätta att ta med"? deras föräldrar kanske inte ens har förmågan att koppla ihop en hektisk dag med avkopplingsproblem!
Mitt svar är att leva efter Rasmus villkor, se hans första år som just hans år, vänner o familj kommer att förstå att ni väljer att vara mer hemma, om det är det han, och ni mår bäst av.
Amma honom så mycket han vill. Han kan aldrig bli bortskämd så länge han är en liten plutt.
Det är synd att han inte trivs i bärselen, där kunde Cecilia sitta o få både mammas närhet & se omgivningen. O jag kunde lägga över en filt så att hon fick lugn o ro.
Men det har inte alltid det har fungerat, vi avbröt midsommarfirandet och åkte hem på dag 3 ist för 5 för Cecilia kunde inte komma till ro med stugan full av folk, hon som alltid var lugn o tyst skrek som bara den, o hon va sig inte alls lik, o då va hon ändå
9 månader.
Tusen kramar från Linnea
Tack för dina ord, fina Linnea! Nej, visst kan det vara så. Man ser bara att allt är så perfekt för alla runt omkring en och undrar varför inte vi har det så... Nu sover han iallafall gott i sin vagn på altanen och han ser så avslappnad och lugn ut. Finaste fina.
SvaraRaderaVi bar i selen ett tag idag, när han vaknade under promenaden och inte ville ligga kvar i vagnen längre. Det funkade länge tid än vad det gjort innan, så man kan ju hoppas att han vänjer sig! :)
Tror Luigi behöver få en kram av den där Martin. Iofs kanske även Luigis mamma kan få en kram...
SvaraRadera