Det är inte lätt att plötsligt accpetera att man inte kan göra vad man man vill. Att kroppen säger ifrån och man blir trött långt innan man tycker att det på något sätt är rimligt.
Min föräldrar har varit här i helgen. Supermysigt att få träffa dem, vi sågs ju varken till jul att min födelsedag. Vi åkte in till stan igår för att titta lite i affärer och sånt. Vi var där kanske tre timmar och av dem satt vi och fikade nästan halva tiden. Ändå var jag supertrött både i fötter, höfter och huvud och det stramade och spände i magen. Vet inte om det var sammandragningar, det gjorde inte precis ont, men kändes lite obehagligt. Jag var tvungen att säga ifrån jag behövde åka hem och vila och fick gå med små pyttesteg tillbaka till bilen. Är inte precis van att vara den som inte orkar och som vill åka hem.
Men så skönt det var att komma hem sen! Slå sig ner i kökssoffan med en kopp kaffe och en semla och prata bort ytterligare ett par timmar. Till middagen lagade Mattias supergod jordärtskocksoppa som förrätt och lammstek till huvudrätt. Plötsligt var klockan elva och jag stupade i säng.
Trött, men lycklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar