Förlåt mig, träden

Nåt av det jag älskar mest med vårt hus är att även om det ligger relativt centralt (ok, jag väntar på gapskratten här - centralt - Floda - "haha" , men vi har typ 7 minuters gångväg till pendeln och sen 25 minuter till Göteborg, det känns faktiskt ganska centralt...), så känns det som vi bor mitt i skogen. 

Det är ingen stor skog, men maaaassa träd, fina ekar, blåbär och liljekonvaljer. Och nu har vi huggit bort en hel drös med träd. Känner mig som en ond och elak människa. Stackars träden... Och nu ser vi plötsligt en granne till. Plösligt är vi inte alls lika isolerade. Typiskt.

Men visst. Det behövdes väl göras. Vårt garagetak kan slippa vara fullständigt övervuxet och garaget kan få en chans att slippa ruttna bort. Vi kommer få massa sol på balkongen och nästa nyår kommer vi kunna se raketerna utan att ha en massa träd ivägen. Vi kommer få sol på gräsmattan sena sommarkvällar och vår telefonledning får en chans att överleva lite till. Men ändå. Jag gillar ju träd.