Det är konstigt hur vissa datum bara etsar sig fast i minnet. Men så är det. Ens närmsta barndomsvänners födelsedagar är såna datum.
Den 23 februari är trisses födelsedag. Idag skulle min älskade, fina, tokiga, galna, underbara vän fyllt 29 år. Men så blev det inte. Jag kommer aldrig någonsin förstå varför och aldrig, aldrig acceptera att hon inte längre finns hos oss.
Eftersom vi fyller år nära varandra brukade vi ibland fira våra födelsedagar tillsammans. Jag minns speciellt en födelsedag, jag skulle tro att vi fyllde 14 eller 15 år. Vi gick i högstadiet iallafall. Vi hade barnkalastema, med ballonger, fiskedamm och allt. Vi hade lagat mat och bakat tårtor och stått i hela dagen. Men så blev det också ett bra kalas. Nu får jag ha kalas ensam.
Trisse, du kommer alltid, alltid ha en väldigt speciell plats i mitt hjärta. Utan dig hade jag inte varit någonting. Längtar så vansinnigt mycket efter dig.
 |
| Liten trisse, liten daino |
|
|
 |
| Kärlek |
 |
| Bästa bilden på oss |
 |
| Alla fina Hastings-tjejerna |
 |
| <3 |
<3
SvaraRaderaFinns många fina roliga minnen, men en sån här dag svider det lite extra att tänka på dem. Kram <3
SvaraRaderaÄr det Trisses tå som ser lika illa ut som min? ;-) Puss!
SvaraRaderaSannie: Visst gör det... kram til ldig med!
SvaraRaderaMaria: Jo. Hon hade tokiga tår. :)
Åå... Med tårar i ögonen läser jag det här fina inlägget. Jag kommer heller aldrig att förstå varför livet kan vara så förbaskat orättvist...
SvaraRaderaGlada, spralliga och goa Trisse. Det är så vi minns henne!
Kram Emelie
Ja... Vi minns henne och på så sätt finns hon ändå här hos oss. Men förbaskat orättvist och bara så vansinnigt fel, är det!!
SvaraRadera